puresauna

Återigen gryr dagen vid din bleka skuldra 
Genom frostigt glas syns solen som en huldra.
Ditt hår det flyter över hela kudden.
Om du var vaken skulle jag ge dig,allt det där jag aldrig ger dig.
men du jag ger dig min morgon, jag ger dig min dag.

Som vanligt börjar jag alla dagar jag ska arbeta med att lyssnsa på den svenska 
klassikern "Jag ger dig min morgon" Framförd av Fred Åkerstörm. 
Det är något oerhört lugnande över själva melodin,den säger på något sätt att dagen
helt enkelt kommer bli ganska så bra när allt kommer omkring.

Från en svensk klassiker till en annan nämligen Midsommar! 
Midsommar måste ju vara vara svenskarnasfavorit "Högtid". 
Såg på nyhterna igår att över en Miljon! Svenskar besökte Systembolaget igår.
Det är ju en väldigt imponerande siffra måste jag säga.
Inslaget innehöll också såklart någon från nykterhets förbundet som fördömde
hela spektaklet och krävde promillehaltför cycklister. 
Att vara med i ett nykterhets förbund måste verkligen vara att kämpa i uppförsbacke.

Vi på bloggen (Fortfande jag och Edvard enbart, intresset för att bli skribent har varit
lika svalt som det var för Ockelbo innnan Prins Daniel kom in i våra liv).
Vi på bloggen kommer såklart inte att fira midsommar, vi är ju på alla sätt 
övertyad kristna båda två, jag ser det som om vi har Mormonernas livsstil 
och "Livets ords" tro, det bästa av två världar helt enkelt,
vi får ha hur många fruar vi vill.
(jag kanske borde se till att hitta EN flicka först, annars är man en usel mormon)
Edvard ligger ju klart bättre till här, förutom fruarna så får man hänga med Carola.
Hur "fränt" som helst helt enkelt.
För oss kristna är midsommar helt enkelt en rakt igenom hednisk högtid,
vi köper inte riktigt Kyrkans versionom att det också skulle vara 
Johannes Döparens födelsedag.

En annledning till att vi inte ska fira kan ju också vara att vi arbetar,
men det verkar kanske mindre troligt.
Blev väldigt förvånad när jag igår noterade att jag hade hela fyra! i
indjudningar att väljamellan på Midsommar.
Nu slapp jag ju göra tre människor besvikna utan fick göra 4 stycken det istället,
ett obekvämt val slapp jag dock. Även om ett alternativ kanske låg mer 
NÄRa till hands.
Hur som helst så tillbringas nästa hela dagen på arbetet både idag och imorgon,
det är i och för sig bara bra eftersom pengar är "kul" att ha.
Men visst fan kommer man sakna att bli packad, käka sil och kräkas i den svenska
sommarnatten, så svenskt det kan bli alltså. 
Sverige Demokraterma måste ju älska Midsommar på tal om ingenting.

Läste igenom några tidnigar imorse och sprang på den hör artikeln. 
http://www.dn.se/nyheter/varlden/30-ar-for-fransk-kannibal-1.1128144
En fachinerande besluts procces det där, hur kommer det sig att man väljer att äta upp
ena lungan först?
Jag själv tycker nog att det verkar vara ett ondöigt komplicerat första val.
Nog om det.

Nu ska jag bege mig till frukosten och äta en 2 dagar för gamal A-fil, fantastiskt är ordet.
Nu ska jag kolla om Mamma har "Wonderul Tonight" på sin Clapton CD, om så är fallet
så ska den med till bilen sen, När jag åker hem kan jag lyssna på den och låtsas 
att jag tycker det är karaktärsbyggande att jobba när ens vänner festar. Att det är 
någon slags ofrivillig mognads procces som jag trots allt välkomnar.
Låtsas var ordet. Testa att "Googla" det.

/

The Kid

Med reservation för relevans och beskaffenhet…

Mitt år (2009) som jag minns det, där jag främst erinrat händelserna jag skrivit om genom bilder jag tagit.

Januari – Nyåret 08/09 firades i Endre med vänner. Bastu tillsammans med annan dryck än vatten gjorde det till slut svårt att se klart. Jag och mitt sällskap åkte in till staden runt elva för att sedan träffa bekanta vid hamnen och ”fira” det nya året . På självaste nyårsdagen hade mitt pärklag fått den ärofyllda uppgiften att inventera Ica Roma, dvs. räkna alla varor i butiken för att ge butiksägaren en överblick på sortimentet, det var kul. Firade Johan Pettersson 18 års-fest och spelade sedan obs-cup efteråt. Fick uppstötningar efter första matchen och var tyvärr tvungen att avbryta och åka hem. Är på fin ölprovning hos Thomas och börjar lite smått planera resan till Kebnekaise med min kusin Arvid. Bokar smoking inför balen.

Februari – Bra treafest och ett trevligt lan hos John. Ett så kallat ”Hamra-LAN”. Min käre vän Björn Benzlers liv kunde ha slutat i kurvan som överraskar efter bygdegården i Hamra. Jag såg hela skeendet i min backspegel och förstår än idag inte hur han kunde manövrera den lilla Toyotan ut ur kurvan i 110 km/h. Vår kära granne somnar in 98 år gammal och lämnar ett stort tomrum efter sig. Det blir sportlov och jag står i kiosken en dag under Krullis Cup tillsammans med Björn och Wilson. I skolan läser vi boken ”Ok, amen” som handlar om chassiderna och deras säregna liv i metropolen New York. Ett roligt utdrag: ”En man som delar kontor… med några kvinnor… är under konstant attack också om dessa bär anständiga kläder.”

Mars – Går på en vikaregenomgång inför sommarens vikariat som boendeassistent. Tränar fotboll och spelar sällskapsspel hemma hos Elin H i hennes lägenhet. - Vad hände den 4 juni 1783? Markus fyndiga svar: ”En bakterie upptäcktes på ett regalskepp.”

April – Det börjar ljusna och arbetet med projektarbetet ”Into the Wild” fortsätter. Vi har ytterligare ett Hamra-LAN. Den roligaste och mest drömlika treafesten äger rum. Markus och Alex har fest i Halla bygdegård som jag åker på trots hög feber, en trevlig tillställning.

Maj – Sommaren närmar sig, balen närmar sig och likaså gör studenten. Jag fyller 19 år och en stor etapp av livet går mot sitt slut, nämligen skoltiden. Jag, Johan 16 och Beno går på ”en känd gotländsk bilhandlares” rättegång på rättskunskapen. Får min inställelseorder för värnplikten och åker upp på informationshelg där vi får känna på hur det är att sova ihop på logement tillsammans i grupp. Vi testas även fysiskt genom olika tester och får en liten, liten insikt i hur det kommande året kan komma att bli. Vi avslutar på söndagen efter en fysträning som var nästintill letal. Träningsvärken satt i under de fem kommande dagarna och jag gick sämre än en man som strax skulle fira sin hundraårsdag. Häggen och Macke åker till Kreta utan mig då jag tråkigt nog inte kan följa med. Jag får underrättelse om deras status genom bilder och det är ingen dålig solbränna dom visar upp. Häggen blir otroligt nog också förföljd av ett mystiskt utländskt ekipage tjejer. Får en liten absintflaska av Renée som förgyller min mösspåtagning som till stor del äger rum hemma i Elin Hs lägenhet. God mat från Village Tandoori och de trevligaste människorna i världen gör det hela högst minnesvärt. Har klassmiddag dagen efter. Blir tillsammans med den objektivt sett vackraste och underbaraste personen här på jorden. Rustar inför bal och fullföljer den. En minnesvärd tillställning likaså.

Juni – Pyntar studentvagnen tillsammans med klassen hemma hos Gabbe i Follingbo. Den blir vackrare än blommorna på en sommaräng. Tar studenten. En ambivalent tillställning som verkligen bevisade att sp3h var den absolut bästa klassen. Den pulserande musiken, människorna omkring, stoppen där föräldrarnas rörda ansikten mötte oss i vårt glädjerus tillsammans med den magiska stämningen gjorde det hela underbart. Hade till min förfäran feber men det var ingenting som fick hindra firandet. Går på ”Maskinen” dagen efter vilket verkligen var värt mödan. Köper kängor till den kommande vandringen på Kebnekaise. Åker upp till Kiruna den 12 juni med min kusin. Nattåget som ska ta oss dit tar 15 timmar. Delar kupé med en kirunabo som visar sig bli vår räddning då bussar i Kiruna inte går som planerat. Denna person erbjuder sig att skjutsa oss de sex milen till Nikauloukta från Kiruna där vandringen mot Kebnekaise börjar. Dessa 6 mil hade annars varit ett obönhörligt hinder i vår pilgrimsfärd mot toppen. Vi vandrar till en höjd av 1600 m.ö.h men är tyvärr tvungna att vända på grund av dimma och snö. En besvikelse, givetvis men resan överlag var väldigt uppiggande och rolig. Sommaren 2010 görs ett nytt försök, då finns bara en utgång. Börjar mitt sommarjobb på fältgatans äldreboende och trivs väl. Stukar foten under en fotbollsmatch och haltar under några dagar. Tråkigt nog blev det ingen mer fotboll under sommaren på grund av detta. Flyttar upp i mitt kära sommarrum. Spelar volleyboll i Björns trädgård, blir stucken av en geting i örat.

Juli – Åker och badar med häggen i Sigvalde och vi besöker även den plats vi bodde på under några decemberdagar då projektarbetets praktiska del ägde rum och delar minnen. Åker till stranden med Joanna och passar på att visa upp Dalhem kyrka samt ta med henne på en exklusiv tur upp i tornet. Den andra helgen i juli börjar mycket traditionsenligt Stångaspelen. Thorsson, jag och Klasén rustar upp inför fyra dagar i husvagnen och åker ut. Tyvärr är vädret relativt dåligt men det hindrar oss inte från att vinna alla våra matcher och avancera i systemet.

Tar mina första ridlektioner i Sjonhem i förberedande syfte inför den beridna högvakten. Träffar den valp som senare ska bli vår, Ruben är hans namn och han är en späd och söt liten varelse på knappt ett kilo. Elin H kommer på besök och vi spenderar lite kvalitetstid innan jag rycker in och hon far till andra sidan jorden i Belgien. Jag och Joanna passar på att åka tåget i Dalhem och promenerar runt ån i det fina sommarvädret. Åker även till min kusin i Hamra för att senare under kvällen besöka den omtalade fidepuben. Är på Tofta strand med älskling och möter en mystisk man.

Augusti – Rycker in den 3 augusti och det är med stor förtvivlan som jag lämnar min kära ö och min älskling. Nu börjar den grundläggande soldatutbildningen.

Det märktes genast att Livgardet var ett förband med mycket hårda krav på de värnpliktiga. Jag hade läst att det skulle bli en hård och krävande tid och gick därför också in med den tron vilket var nödvändigt för att orka med. De som gick in med inställningen av att det inte skulle bli så jobbigt var sedermera också dem­­­ som fick avbryta sin värnplikt. Den första tiden var olidlig många gånger. Tidiga morgnar, många och långa marscher, omänskligt korta matraster, fysisk träning närhelst tillfälle gavs, en otrolig studs och puts i allt vi gjorde, arga befäl med en osviklig förmåga att skapa tunghäfta, konstant stress och minst sagt bristfälligt med sömn. Men man vande sig, och efter ett tag blev de flesta rutiner mer eller mindre naturliga.

Den första permisen (ledigheten) var otroligt förlösande. Det var fart och fläkt och lyckan över att få leva i det ”civila mörkret” igen var enorm. Middagen hemma hos mig som följdes av ölkväll med grabbarna var en andligt upphöjd och sinnlig njutning som dock tyvärr, återigen påminde mig bittert om hur bra jag har det hemma. Min saknad efter Joanna som var i Barcelona var oerhörd och att inte få träffa henne på den första permissionen var ett rejält elände.

Grundutbildningen fortsatte… Den enda tiden man hade för sig själv var på toaletten. Självklart var detta under tidspress. Morgonrutinen (dvs. bäddning av sängen, städning av logementet och det tilldelade städområdet) var alltid spännande. Lägga ner sin själ i att rensa golvbrunnarna från diverse smuts i duschutrymmena, rengöra toalettstolarna med topps för att få dem riktigt rena, samt putsa tvättställen rena från kalkavlagringar som var lika svåra att utplåna som minnet av den där förfärliga dagen när Vänge IK blev rankat som Sveriges fjärde sämsta division 5 lag var ofta otillräckligt och omvisitationer var vardag.

Fältveckan som aldrig tog slut är ett också bestående minne. Redan efter två dagar började rykten spridas i plutonen angående när vi skulle få åka tillbaka. ”Imorgon får vi åka tillbaka.”, ”Imorgon får vi glass.”.  Dessa rykten fortsatte gladeligen att spridas och ändrades allteftersom dagarna gick. Efter 10 dygn med 3,5 timmes sömn per natt i snitt fick vi åka tillbaka, utan att ha fått någon glass.

Minnesvärda citat från grundutbildningen:

Fänrik Radell: "Jag älskar perfektion"

Korpral Larsson, med bred skånska: "Stå still och håll käften"

Korpral Larsson: "Sluta fippla!!"

Förste Sergeant Ernstsson: "Ni ska vara tysta som ninjamöss på krossat glas i ett hönshus."

För­ste Sergeant Hägle: "Glädje upphör"

För­ste Sergeant Hägle: "Idag serverar konungen... INGENTING!"

Fänrik Radell: "När jag säger 'gör det', gör det. Gör det"

Förste Sergeant Ernstsson: "Edman sluta svettas! Du slösar vatten"

Till slut, den 27 augusti fick jag permis och fick äntligen, äntligen träffa Joanna igen <3

September – Efter permisen väntade OP-sparven. Ett mandomsprov som den 3e militärpolisplutonen (min pluton) alltid genomfört (av någon anledning gjorde vår pluton alltid de mest påfrestande uppgifterna och skulle förtjäna allting till skillnad från de andra plutonerna.). Fyrtioåtta timmar utan mat och sömn blev det. Tidspassningsövningar, hinderbana, grupptävlan, stukad fot, milslånga marscher, gasöverfall och avslutande marsch i kanal. Allt i ett hiskeligt tempo med en underbar cynisk mentalitet som löd: ”är man sist så ökar man”.

Trafikutbildning. Läste trafikförordningen, sköt med prolaser och tog alkoholutandningsprov samt genomförde militära vägtrafikkontroller. Flyttar från Kungsängen in till Kavallerikasern på Östermalm och ett nytt skede av utbildningen tar sin början. Vi har förstegsutbildning i ridning och batong. Börjar rida. Övar Law Enforcement Clearing som är tyst genomsök av byggnad, en beprövad teknik som nationella insatsstyrkan inom polisen använder sig av. Träffar Joanna så fort jag har en ledig stund och hennes sällskap är ovärderligt.

Ser till min förvåning Freddan, en gammal lärarlegend från Säve på pendelstationen vid slussen. Jag förföljer honom men tappar bort honom i folkvimlet och får avbryta jakten då pendeltåget snart skall avgå. Jag kliver på pendeln och till min stora lycka sitter han där. Jag konfronterar mig själv och bestämmer mig till slut för att upprätta samband. Detta resulterar i en 20 minuters fantastisk pratstund innan han slutligen kliver av. Äter sista gången utomhus med älsklingen på en bigata till Drottninggatan. Hon äter lasagne och jag äter fläskfiléspett med klyftpotatis ute i solskenet. Vi går också på Gröna Lund och åker en massa roliga karuseller.

Oktober – Baskerprov. Ett utdrag från sista dygnet, det har nu gått 47 h:

2009-10-04, söndag

01.40 Tillpassning på Sofieros skjutbana, mellan tak och väggar, -1 grader.

02.15 Vi skriver tvåtusenfem års högskoleprov HT med Bolibompavinjetten på repeat i högtalarna under skrivningen. Sammanlagt fick vi höra den 640 gånger.

05.00 Inlämning av prov

05.10 ”Nu har ni gjort er förtjänta av vila så ta till vara på det här och vila upp er nu.” Alla kryper ner i sovsäckarna, trötta efter 50 timmars aktivitet med endast trettio minuters sömn. Fänrik Radell släcker ner går och avlägsnar sig. Tjugo sekunder senare öppnas dörren, lyset tänds och fänriken skriker: Upp och hoppa! Avmarsch mot värnpliktsparkeringen, 10 minuter!”

05.20 Marsch 2 km till värnpliktsparkerningen.

06.00 Skogmarschsorientering ca 20 km

13.10 Språngmarsch 1,5 km från skogen där vi gått vilse, till H-plattan där resterande grupper från plutonen väntar. De andra har tagit på sig regnkläder, något som vi inte hunnit och det börjar ösregna över oss samtidigt som Kapten Silfver håller ett tal om hur väl vi genomfört utbildningskontrollen. Den första strapatsdelen av baskertestet är nu avklarad! GLÄDJE, HURRA! Vi får stressa som tokar in på kasern för att tvätta av oss maskeringsfärgen inför baskerceremonin. Vi får baskrarna på väg mot tvättutrymmena och får en kort förevisning om hur man stukar baskern. Maskeringsfärgen i ansiktet är en värdig motståndare men efter lite kamp blir samtliga rena. När detta är klart ställer vi upp i korridoren.

14.45 Kn Silfver träder in och börjar tala. ”Ni har nu fått baskern. Nu ska ni förtjäna den också! Baskern fortsätter! Ni kommer inte att få åka hem imorgon utan ni kommer att få åka hem först på torsdag kl 12.30. Vi har ringt de personer som står först på er anhöriglista och meddelat om den rådande situationen. Ni kommer att påbörja nästa veckas utbildning när baskerprovet är avklarat.” Glädje upphör…

”Du som skulle till Irland imorgon! Du har till kl 18 på dig att bestämma dig om du vill avbryta och resa Irland eller kvarstanna och förtjäna din basker. Ni ska nu genomföra fälttest där ni ska springa 2 km med full stridsutrustning under 12.30 min. För att gruppen ska klara det måste ni ha en snittid på 11.30. Uppställning vid starten om 5 min!”

15.10 Efter fälttestet var det uppställning vid stridspackningarna utanför kasernen. Vi ska nu genomföra en 4,5 mil lång marsch i en cirkel runt regementet under dagen och natten enligt order. Vi har nu fått en halvtimmes sömn på 60 timmar, ätit 500 kcal, vandrat ca 10 mil och alldeles nyligen sprungit fälttest ovanpå det.

15.20 Marsch 500 m mot Granhammar slott. Ryttmästaren håller ett tal om den gröna baskern som endast ett fåtal personer får bära på sitt huvud. Det är kavalleristerna och jägarna. Som militärpolis måste man kunna växla om och vara en förman även när förhållandena inte är de bästa. Det hade vi visat att vi kunde nu. Fältmössa av, basker på!

16.40 Middag: Rostbiff, potatissallad, bröd, Cola, loka, kexchoklad, banan.

När Bolibompa-melodin sattes på en gång av något vitsigt befäl fick jag riktigt ont magen.

19.00 Buss till Kavallerikasern

19.40 Vård av personlig materiel. I säng vid 22.30. Vi hade nu fått en halvtimmes sömn på 67 timmar. Nu fick vi 7,5 h.

Permisen efter baskerprovet var himmelsk. Jag hade inte haft permis på 34 dagar och dessutom avslutat perioden med ett baskerprov. Åker flyg hem. Ett flyg som jag höll på att missa men hann med hjälp av en gräsligt stor portion tur. Jag åkte en station för långt med bussen som skulle ta mig till stationen där jag skulle stiga på flygbussen till Arlanda. Med tio minuter till flygbussen ska gå går jag av på den felaktiga hållplatsen utan den blekaste aning om var jag är eller var den ligger och ser ut. Det är tätbebyggt område, rörigt och tiden är knapp. Jag springer åt det håll busschauffören pekar med fullpackad trosspackning och byxorna faller ner till knäna allteftersom jag springer. En man står utanför en icabutik och jag frågar åt vilket hållplatsen ligger varefter han svarar och pekar. Jag löper vidare. Den väg han tipsat om är tyvärr blockerad av en stor inhägnad byggnadsplats och jag får chansa och springer runt den på vänster sida. Springandes hör jag en bil tuta bakom mig. Jag stannar till och bilen kör upp bredvid mig och det visar sig att det är killen utanför icabutiken som tidigare tipsat mig om vägen. Han erbjuder sig att skjutsa. Han förstår inte min tidsnöd förrän han börjat köra en omväg och släpper mig vid en statoilmack med en vägbeskrivning. Jag springer som en dåre mot målet men platsen han beskrivet verkar inte finnas. Jag ser dock en hållplats uppe på en vägbro och tar chansen och springer de 200 meterna dit. Det visar sig vara rätt chansat och bussen anländer 10 sekunder senare. Sitter framför Lars Jonsson på flyget. Ruben har växt kopiöst mycket. Tillagar gourmetmiddag med Rasmus och Markus hemma hos mig med rådjurssadel, klyftpotatis och kantarellsås på menyn. Kommer tillbaka till Kavallerikasern och har fordonsförarutbildning. En fantastisk vecka med roliga inslag och få kvällstjänster. En gruppmedlem läser fanatiskt bibeln på sin iphone och Sollerud kokar sin basker sitt triangakök då den är alldeles för stor och behöver krympas.

Står trappvakt på Karlbergs slott under en kväll då EU:s samtliga överbefälhavare skulle sammanträda. Rolf K Nilsson var till min stora förvåning en av de många personerna jag skyldrade gevär för.

November - Rider och bor i vindskydd i skogen runt Kaknästornet i Stockholm. Hästarna bits och sparkas och rädslan för hästarna växer hos flera individer. Från början var vi 56 personer i plutonen, nu är vi endast 38.

December – Har utbildningsmiddag i mässen. Klarar juridikprovet och den praktiska delen och åker hem som vice korpral och ställföreträdande gruppchef. Har ett fantastiskt jullov med nära och kära och avslutar året fantastiskt med bland annat Björn och Klasén. Over and out.

Med reservation för relevans och beskaffenhet…

Mitt år (2008) som jag minns det, där jag främst erinrat händelserna jag skrivit om genom bilder jag tagit.

Januari - En brutalt lyckad nyår som jag har många fina minnen ifrån. Vurpar med moppen mitt i månaden pga. av blixthalka i 60 km/h. Undkommer blott med blånagel

Februari – Stukar fingret. Sover i en tjejkompis farstu (den värsta natten i mitt liv). Har dessutom flera tunga nätter med studier som pågår till halv tre på natten. André hjälper mig med min fars namnteckning när jag är i stort behov av den. Läser Dennis Lehanes bok Coronado. En riktig skitbok som var ganska bra. Står i kiosk med Björn. Christer talar klart och tydligt om för oss att ”mig sätter man sig inte på” efter att Olof ”mediabolaget ” försökt sätta sig på honom.

Mars – Lagfest, trevligt. Dala dricker ungefär två sjuttis. Åker till Lund med klassen. Ser kändis på tåget. Markus är helt såld i sin nya ipod touch. Får en potatis formad som ett hjärta av mattanten. Ligger senare med henne. Jag och Markus provar fula skinnjackor och pilotbrillor på H&M. Patrik köper folle 3,5% som vi dricker på hotellrummet. Ringer sedan till Gotland och berättar vilket ös det är. Får vackra kort på Elin Alkvie på tåget under hemresan när hon får sin ej nödvändiga skönhetssömn. Elin J tar kort på mig när jag sover, är ovanligt söt måste jag säga.

Börjar med min språkhistoria. Riktigt intressant men emellanåt tråkigt. Börjar söka sommarjobb på fältgatans äldreboende. Åker till Danmark med fotbollslaget. Träffar mycket trevliga tjejor från söder om Göteborg. Får mustiga sovbilder på Björn och Jonas. Kan skicka vid intresse. Dricker alkohol och bryter mot överenskommelse, tränarna låtsas bli sura. Dala köper hem alkohol för 2,5 k, tror det gick åt under sommaren. Kommer hem, får se Fidelis med rävsvans.

April – Labbar på biologin, åker sprillans ny Volvo Cab och gör fantastiskt god pizza med Björn och Klasén. Kan ha varit då incidenten med kniven och osten inträffade. Vi åker till Stockholm med klassen och ser på teater på Dramaten. Får ont i rumpan av stolarna.

Åker på arbetsintervju, väldigt positivt. Dags för lagfest igen, woho. Ruben sliter sönder mitt linne av okänd anledning. Pluggar till körkort.

Maj – Fyller 18!! Har 18 års fest med Adrian. Får en söt bild i tidningen, tack Renée och Sassa!  Dåligt datum och ort gjorde att många gäster inte kunde komma men det kom en hel folk ändå. Vi har en smärre bastusekt. Naturen börjar vakna till liv på allvar och träden blommar. Skjuter hagelgevär första gången, mustig känsla. Fiskar i Lövsta damm med Ander och Rasmus, vi får sammanlagt 14 fiskar. Fotar ett fantastiskt vackert kort på Fidelis när han strövar på gräsmattan mot mig som senare bli motivet på mitt visa-kort. Rensar ogräs i vårt jordgubbsland i tre timmar för operation dagsverke. Jag, Adrian, Ander och Thorsson åker in på fin krogrunda. Träffar Fredda ”Why not” och Thorsson blir på lyset. Jag får jobbet och schemat är dessutom bra. Gör rabarbersaft (måste göra om det nästa sommar, inte av denna värld gott!). Vi fortsätter med vårt frenetiska Zatacka-spelande i skolan. Jag ser Adam Tensta på gutekällaren. Får munblåsor. Mönstrar och blir preliminärt militärpolisbefäl. Smeker matte B-kursen och blir godkänd J Gör mycket rabarberpaj.

Juni – En jäkligt bra tvådagars helg. Hamnplansfilt och vält Gotlandsfår i backen ner mot hamnen var några av företeelserna. Många fina dagar, bl.a. tar 89:orna studenten, gläds otroligt mycket med dem. Skolavslutning! tar körkort dagen efter. Åker till Slite för att fira med Rasmus. Äter dålig pizza och köper ett paket piggelin á la 15 st och en Pomac. Efter fyra piggelin smakar jag inget längre, efter sju är känslan kafkalik. Är i full gång med mitt sommarrum. Är ledare i fotbollsskolan några dagar. Jobbar min första dag den 20:e som boendeassistent på fältgatan. Fidelis blir sjuk och åker till veterinären för prover. Den bästa midsommaren med Gos (Jesper Hägg). Vi åker till Fårö med full ammunition och bygger ett förtält bakom bilen med presenning, blir hur bra som helst. Träffar Rasmus, Adrian, Ander med flera där. På midsommaraftonen sätter vi oss på stranden i den stekande solen i brassestolar och dricker ett par kalla. Träffar Säther 02.30. Hamnar oklart i nåt tält längre bort mot Ullahau med trevlig tjej. Fryser som fan och går hemåt klockan halv fem. Är vid Sudersand klockan halv sex och tänker vilket geni jag är som hittat dit. Där träffar jag Adrian och blir väldigt lycklig då jag trodde att jag var ensam vaken i världen. Solen har precis börjat gå upp och vi går ner till stranden. Där träffar vi Ander, Sissel och Rasmus. Adrian tar sig ett dopp och sen går vi till campingen för att sova några timmar. Vaknar på midsommardagen och jag och Gos åker hem. Är hårt tagen av de senaste aktiviteterna och sover sedan gott i 12 timmar. Forsätter med mitt sommarrum och målar väggar. Det är så roligt att jag glömmer bort att äta och dricka. Mindre bra med tanke på att vi ska spela fotbollsmatch i Fårösund senare. Blir hämtad och vi åker ut. Vi spelar bra men får inte riktigt in bollen. Ska vid en situation ta tillbaka bollen från Fårösundsspelare och vi båda ramlar i fallet. Jag bryter oturligt armen, det gör ont, jag konstaterar att jag brutit armen och går av planen (fick ett gult kort också). Olof ringer efter ambulans, men tyvärr finns det ingen tillgänglig så jag får åka med vår lagledare till akuten. Det var inga nöjsamma mil och jag råder er som ska skada er: Gör det för helvete nära ett sjukhus. Väl där får jag snabbt hjälp och smärtstillande. Får reda på att vi måste ta bort Fidelis när jag ligger på akuten. Smärtan från frakturen kunde jag uthärda men den nyheten fick mig att börja gråta. Röntgas och blir inlagd för operation. Har en fördjävlig natt med svåra smärtor tillsammans med en livligt snarkande tant.

Sommarrummet har blivit klart. Jag åker till Rasmus och vi gör mitt gips lite finare. Efter två timmar är han färdigt med spray-brushen och resultatet är fantastiskt.

Juli – Åker på roadtrip med Ander och Rasmus över Gotland. Är på stranden, åker till kneippbyn, Babben kommer till dalhem. Jag och Ander fotograferas med henne vilket är oerhört stort. Jag och Ander drar några dagar senare till Vadstuck för att se Mustasch. De är grymma. Tränar pärk på konstgräset i rävhagen med mitt lag, får slå med vänster hand.

Börjar packa till Stångaspelen där jag ska tillbringa fyra dagar med Klasén, Bylund och Thorsson, kan det bli bättre? Bränner en kultförklarad skiva som spelas rikligt och som har förklarats odödlig. Har rent allmänt skitroligt och har många roliga minnen därifrån. Smaklösa kommer till Dalhem och spelar, dalhem desperados.

Fortsätter mitt liv och försöker komma ut och springa lite varje morgon trots gipset. Går upp innan sju varje morgon och springer. Gör det i en vecka och fortsätter sedan så en vecka till, dock bara varannan dag. Är på trevlig födelsedagsfest hos Felicia. Går på Winnerbäcks konsert med ”Kjell”. Innan själva konserten gjorde vi vårt traditionella besök på restaurang kina och åt fyra små rätter och gick ner på hamnen för att fylla ut med glass. Fullkomligt lyckad kväll med andra ord.  Får ta av mig gipset dagarna efter och det känns minst sagt ovanligt. Åker till Stockholm för min storasysters bröllop. Det är jättevackert, träffar en massa släktingar och bröllopsfesten är fantastisk.

Ser Timo Räisänen på gute. Försöker filma ”sixteen” med mobilen när någon slår till den så att den flyger upp på scenen. Där ligger den ända tills basisten märker den och tar upp den. Han tittar på den som att det var en horrokrux och ger den sedan till Patrik som uppmärksammat min förlust och jag får tillbaka min mobil.

Augusti – Cyklar de 15 kilometerna till Björn en morgon för att se umgås och se OS. Det är trevligt trots att han mest ligger och sover i soffan bredvid. Har en bonsig förfest hemma hos mig med Gos innan en kräftskiva vi ska bevista. Vi gör även köttfärspaj som vi tror var väldigt god. Är med Rasmus och vi beslutar oss halv ett på natten för att inte gå och lägga oss då vi tänkt gå ut på jakt klockan halv fyra. Vi sätter på en film som han tror är bra. Camp Rock heter den, och den ska sedan visa sig vara den film som gett mig den mest traumatiska upplevelsen i mitt liv. Den börjar regelrätt vidrigt som sig bör och jag börjar må mentalt dåligt av dess handling och omfång efter bara några minuter. Tröttheten tillsammans med att Rasmus ruskar i mig så fort han märker att jag försöker somna (det är nämligen det barn gör när hemska saker sker, de gråter sig till sömns) gjorde det hela till en oförglömlig stund av mitt liv. Börjar skolan igen.

Sep – Får pris för matchens lirare i matchen mot IFK Visby som vi vinner med 3-1, en korthållare från dressman. Är på förfest och sedan kommer gäster, varav en har med sin pappa. Han är 72 år och får smeknamnet gandalf dels på grund av sitt vita skägg.

Okt – Åker till Barcelona för att hälsa på min storasyster som bor där sedan ett halvår med min lillasyster. Rolig resa till ett roligt land.

Nov – Jag och aga Tom skapar ”Vängebo söker fru”. Vi sätter upp tre affischer men Alex tar tyvärr ner alla. Spelar squash en fredagseftermiddag med Markus och Johan, det är kul. Åker till Stockholm med klassen och besöker ett buddhistcentra och två museer.   

Dec – Åker på ett litet klass-LAN hemma hos André och John som är riktigt trevligt. Alex kommer på besök efter första lagliga krogrundan tillsammans med Hanna och myntar namnet pickpär.

Jag, Gos, Markus och Samuel påbörjar ”Into the Wild”, närmare bestämt vårt projektarbete. Vi bor i skogen i ett vindskydd och lever på natur och de förnödenheter vi har med.

Det var riktigt mysigt och vi har lärt oss otroligt mycket om konstpausers effekt på åhörarna.  

Rolig treafest, tung dag innehållandes Petters dans på julavslutningen som är oförglömlig och en klassfest på kvällen. Firar en god jul med familj och vänner. Jobbar några dagar, åker tomtetåg och firar nyår med vänner. När jag läst ovanstående blir det för mig ännu tydligare att året som sådant varit oerhört händelserikt och framförallt roligt! Men det hade inte gått utan er. Gott nytt år!     

Jag ser att min käre vän åter öppnat hemligheternas kammare (pure sauna). Faktum är att den legat i ide alldeles för länge. Jag menar, jag hade nästan glömt inloggningsuppgifterna!!

Topplistorna fick mig direkt att förstå varför jag gillar Björn så mycket. Nämligen hans extremt besynnerliga smak som i många fall därför blir så extremt bra (i ett försök att utrycka det diplomatiskt). För det första så är Twister är ett verkligt bra val som en av de bästa glasserna. Den har den där syrliga svalkande smaken som man inte bör beskriva just för att den är en känsla. För det andra, så är det en liten besvikelse att björn inte kommit till insikt om Rederiets storhet. Rollfigurerna är kanske de mest stereotypa svenskarna men det är också det som gör serien så speciell. Björn och jag diskuterade igår kväll att Johannes Brost (Jokers) insats i serien är minst lika storartad som Heath Ledgers (Jokerns) i Batman – The Dark Knight och då förstår ni kanske vilken otroligt hög nivå det är på skådespelet. (ironi)

Nog om det. Att Björn inte har med Heroes på top 3 bästa serier kan jag i dagsläget verkligen förstå. (Herman du bör inte utrycka dig för då publicerar vi "bilden" från igår som kan få ödesdigra konsekvenser för dig, ditt "liv", din ekonomi och samhällets logistik). Vad som hänt med Heroes går endast att beskriva med ett så kallat västgötaklimax. Det finns inte längre någon struktur och sekvenserna känns alldeles för impulsiva, vart tog själen i serien vägen? Ja, den dog när manusförfattarna fick för sig att en miljon per avsnitt var för lite och gick ut i strejk. Den sköna känslan jag tidigare fick, varje gång jag skulle sätta igång ett Heroesavsnitt är nu som bortblåst. Det är kafkalikt.  

När pure sauna ändå behandlar public service och dess bihang måste jag kort, hylla serien Dexter och alla tre säsonger som jag just sett klart. Vilket episkt avslut på serien när Dexter dansar med sin fästmö på deras bröllop och en droppe blod rinner ner från hans skadade, gipsade arm ner på hennes vita klänning. <3 För att förstå storheten med den avslutningsscenen behöver man ha sett vissa delar av serien och jag som har det, fällde en tår.

Nu har jullovet tagit sin början. Nu vankas julmat, gäster, vänner, glögg och en allmänt mysig stämning börjar infinna sig. Nu fattas bara snö. Snö, snö, snö. Och så självklart en djupt bedyrad bastusekt.

Det var skönt att helgen kom så pass fort som den gjorde. Jag var ledig både måndag och onsdag men var lika matt som efter en full vecka. Jag antar att det har med höstens mörker att göra. Igår välsignades dagen med en trevlig frukostfika i caffis på svenskan som Maggan hade ordnat. På kemin lärde jag mig marginellt mycket men på internationella var det tvärtom. Sammansättningen av gruppen är som gjord för analysering och debattering av olika ämnen vilket är mycket mer givande och framförallt roligare än en lärares pläderande inför döva öron. Efter lektionen gick jag, Gos, Anton ackompanjerade av Ville till dessan och åt.

Efter idrottslektionen som bestod av handboll och kort intensiv fys så åkte jag, Markus och Johan för att spela Squash! Det var det roligaste jag spelat inom racketväg på väldigt länge, det var intensivt och förbannat kul. I början var det svårt att få igång något spel men allteftersom vi blev varma i kläderna gick det bättre och bättre. Till nästa gång ska vi dock lära oss reglerna rätt så att det blir ännu roligare. Bastun efter squash passet var högst nödvändigt och en skön känsla av trötthet sköljde över mig när vi var klara. Johan åkte hem, jag och Markus åkte till tigris och åt kebabrulle. När jag kom hem åkte jag och badade bastu igen vilket var högst nödvändigt.

Idag vaknade jag förvånansvärt trött. Jag tror inte jag orkar göra något idag faktiskt. Glädjande att Arsenal vann mot Man United. Av det jag såg var det en riktigt spännande match med snygga mål. Björn vi kan fira segern nu i dagarna kanske?

En stor nyhet har kommit från skogarna i öst. För inte mindre än några minuter sedan fick jag ett samtal från björn. Han berättade med största uppsluppenhet att han fått körkort. Utan anmärkning dessutom. Jag gladdes med honom då jag kommer ihåg hur kul det var att bärga det. Nu får Boba dessvärre en konkurrent inom den totalitära billrörelsen i ”öster om roma regionen”.  Nu återstår att se när den traditionsenliga Max drive in-körningen ska verkställas, som den definitivt ska. Det är vad jag brukar kalla ”The Final Test” och om han klarar det finns det inget mer att bevisa. Ett stort grattis av sublim form!

Det är dags att bränna skivan nu.

Rainer Werner Fassbinder. Jag antar att det inte säger våra (7?) läsare någonting speciellt. Han är Tysk så mycket vet jag, han har väckt mitt film intresse till liv igen efter en något dyster höst då jag sjunkit mer och mer in i kommersiella amerikanska skit serier istället. Heroes säsong 3 är för övrigt bara skräp på alla sätt och vis. Manusförfattarna är livrädda för att folk ska tröttna på skiten så dom ser till att allas favoritkaraktärer överlever och får ungefär lika mycket tid i rutan. Vilket resulterar i att storyn rör sig framåt i samma tempo som en väldigt långsam sengångare.

Rainer Werner Fassbinder var det ja. Just det. Han känns onekligen väldigt intressant. Har nästan beställt hans Epos Berin Alexanderplatz men jag bävar över längden på 935 minuter....

Såg på Control igår och den handlade inte om Joy Division som jag trodde att den skulle. Fokus låg enbart på unge herr Curtis och hans liv. Den var överraskande bra. Regissören i fråga måste ha haft Ken Loach som film idol då det fanns lite sådan influenser i miljö och kamera teknik. Fokusen ligger helt och hållet på Ian och hans mentala kamp med sig själv vilket kanske inte intresserar alla. Tyckte dock att det var väldigt väldig bra gjort hela fimen faktiskt.

Imorgon börjar skolan igen vilket är sämst rent ut sagt har ingen lust alls vill bara sitta hemma och göra ingenting hellre. Det ger en härlig känsla av meningslöshet som sprider sig likt en löpeld igenom kroppen. Meningslöshets narkomani ska jag titulera min nya filosofi. Tänker köra lite Peter Singer stuk utöver det hela för att se vad som händer.

Ha det väl kamrater och vänner.

Var i Barcelona en sväng nyligen. Jag åkte dit med min yngre syster för att hälsa på min äldre syster som bor där just nu. Det var en milt sagt en mycket trevlig resa som kantades av kvinnor, sol, alkohol och den spanska maträtten tapas. Det var verkligen härligt att få komma dit och lägga sig på stranden i den stekande solen för att sedan ta ett dopp i det gungande havet. För att krydda detta inlägg med lite humor kan man säga att någon verkar ha tappat ett saltkar i havet, det var ju så salt…

Mindre trevliga saker med Barcelona är tunnelbanans lufttemperatur som är lika hög som en mindre bra uppvärmd bastu. Visst kan värme vara behagligt men med ett lager kläder på kroppen, den hektiska takten i tunnelbanan och varm luft utan syre blir det hela mer eller mindre outhärdligt. Resan som helhet fortskred ändå smärtfritt och jag kom oskadd hem till ett vackert höstligt Gotland.

Var och såg hockey ikväll med Ander. V-R förlorade med 2-1 efter straffar (och god hjälp av domaren). Ingen är perfekt men domare borde väl ändå förstå att de inte kan ta revansch på sin ruttenhet genom den totalitära makt de åtnjuter på isen. Jag måste tillägga att alla domare inte förhåller sig i den divisionen men mer än 80 % är ändå där. Skärpning för helvete. Kvällen avslutades i bastu med kall Fanta-bryggd hos Ander, underbart.  

Imorgon ska jag spela fotbollsmatch. Jag ska spela i ett lag som pressen tagit ut. Jag blev smickrad över att ha blivit uttagen och jag antar att det är för att de gillar mitt leende. Jag får bland annat spela med Vladimir Kapustin.

God kväll..

Höstlov måste va hösten självklara ljuspunkt. Då slipper man allt meningslöst som skola, skolmat och filosofi.
Lovet är en underbar tidpunkt att lyssna på lite god musik se en trevlig film eller kolla lite fotboll. Gå ut och se den något avskalade naturen i Sjonhem är mindre intressant än Klaséns navelludd.
På tal om fotboll så sa en av Manchester Uniteds bästa spelare igenom tiderna George Best en helt fantastisk liten sak.
" Mycket av pengarna spenderar jag på sprit, brudar och bilar resten slösade jag bort" Så svarade han på en fråga om vart alla hans pengar tagit vägen. Han dog förövrigt av alkolism i en alldeles för tidig död. Sen var han från Nordirland också vet ej om hanvar katolik eller protestant dock.
Den gode Best var kanske inte allt för mogen i sitt beteende utanför planen men på planen var det tydligen raka motsatsen. Geni på en plats dåre på en annan det gäller väl för de flesta antar jag. Ingen är perfekt förutom Thorsten Flink.

Vad pratade jag om innan hoppas inte det var den banala vardagen på den gotländska landsbygden. Ibland är den lika rolig som Klick på Aftonbladet. Om man känner sig lite små grinig så är det bara att gå in på Klick så blir du riktigt förbannad resten av dagen och glömmer dina tidigare bryderier. Om man går in och läser där så måste man vara 1 Lättare psykiskt störd ( Jag), 2 väldigt ointresserad av precis allting som kräver att man aktivera båda hjärnhalvorna.

Såg att dom ska visa filmen "Control" på Canal+. Den handlar om Ian Curtis som var frontfigur i bandet Joy Division. har inte sett den men har av Max Hammarstedt hör att den är ganska dålig. Hur fan lyckas man göra en dålig film om ett av de bästa banden någonsin? Samtidigt så kanske Max analys är felaktig då han helt fräckt framhäver Joy Divisions första Skiva "Unkown Pleasures" som deras bästa skiva. Jag anser skiva nummer två "Closer " vara tämligen överlägsen på alla sätt och vis. Men det tar samtidigt inte glorian av "Unknown Pleasures " på något viss.
Vi kan fortfarande samsas om att Stalker är världens bästa film hoppas jag?

Imorgon så väntar Onsdag, vet inte vad jag ska göra men borde verkligen ta mig i kragen och plugga mattematik helst i mer än en timme men känner jag ig själv rätt så blir det en ganska kort timme. Manchester United-Celtic ikväll det blir fint! Om nu inte Celtic är ouppfostrade nog att vinna. Då blir det horribelt. Den som lever får se.

Sedan starten på 1930-talet har företagskoncernen Disney stått för flertalet storfilmer som format generation efter generation. Dessa har pumpat in moral och etik på ett sätt som beskrivas som pedagogiskt för människor. Det har handlat om vänskap, kärlek samt skillnaden mellan rätt och fel. Något som framförallt barn har svårt med nu för tiden. Som väldigt unga individer såg vi Lejonkungen, barnsliga, försynta och lättpåverkade som barn är. Det Lejonkungen lärde oss var att livet inte alltid är en dans på rosor och att var och en måste hitta sin plats i livets cirkel. Med Lejonkungen visade Disney att de inte bara kunde göra bra film. De visade också vilken påverkan de hade på människor. Om man nämner filmer som Djungelboken, Robin Hood, Lady och Lufsen och Snövit och de sju dvärgarna väcks många minnen till liv.

Under 2000 talet har Disney i övergett sina ideal samtidigt som den kommersiella febern överhettat deras sinnen. Istället för att producera tecknade familjefilmer har man nu börjat med ytterst kommersiella tv-serier inte ger sina tittare något mer än en befängd syn på livet.

Samtidigt som Disneys senaste storfilm Camp Rock släpptes förlorade Disney sin värdighet i våra ögon. Camp Rock uppvisar ett maraton i omänskliga värderingar och bisarr kommersiell inflation. För att ytterliggare kommersialisera filmen tog de dessutom med det ofantligt populära tonårsbandet Jonas Brothers. Disneys 2000-tals historia blev där med en parodi av de tidigare decennierna. Sedan kanalen Disney Channel kom till Norden den 28 februari 2003 har det inte blivit bättre. Som en cancersvulst har den illasinnade ondskan spridit sig i Disney som en löpeld och det som en gång varit har gått förlorat. De har fullkomligt förlorat hjärta och hjärna för barnfilmer ter det sig idag. Faktum är att de gamla filmerna gav en insikt i många saker samtidigt som det framställdes med en gnutta humor. Ibland var filmerna också sorgliga, ja till och med ganska läskiga men det är så världen är. Dagens filmer är också läskiga och sorgliga, men på ett helt annat sätt. Ett sätt som är förkastligt, förargligt och avskyvärt.   

Vad vi behöver är inte filmer och serier som belyser det amerikanska livsidealet. Vi har fått tillräckligt av det de första åtta åren av det nya millenniet så att det räcker och blir över för de resterande 992 åren av millenniet. Vad vi behöver är den gamla genuina Disney-andan.

Den stora frågan är vart mentaliteten hos de vuxna finns? Det är redan nu dags att inse, att vi kommer att bli tvungna att städa upp efter deras felsteg. Då går vi med bestämda steg tillbaka mot lejonklippan. Vad Disneys nya mentalitet gör för de unga kan man fråga sig. Om Camp Rocks alla kläder, Jonas Brothers frisyrer och High School Musicals lustfyllda liv som popstjärnor har påverkat oss lika mycket som Simbas öde vid lejonklippan påverkat oss, så har vi stora problem.

Hur ska dagens barn kunna skilja på rätt och fel när nu deras referensgrupp blir lika vinklad och snedvriden som religiös propaganda? Barnen förs tidigt in i en ändlös tunnel där värderingarna endast kretsar runt hur mycket pengar man har, hur man ser ut och hur populär man är. Nu gäller det att vara ytterst försiktig, för snart finns Camp Rock i ditt barnbarns hjärna, mun, kläder, mat och filmsamling.

Jag och Markus kom till maskerad hos Sophie Säther vid niotiden. Sophie hade valt att klä ut sig till Danny i Grease. Hanna var en jättegullig rödbeta, Clara var isprinsessan i Narnia och Jennie var drak-anki. Markus var en solklar kopia av Lasse Kongo, riktigt snygg. Att han dagen innan berättat att han kört på något i mörkret och inte hittat offret för att sedan komma med ett mystiskt lösskägg är dock diffust. Jag själv lånade min fars kriminalvårdarkläder som jag förövrigt kommer att ha växt i lagom till min 60 års dag. Sedan var det flera andra som också hade klätt ut sig fint. Vidare vill jag hylla Tom och Boba som kom till maskeraden lite senare, det var välkommet. Nu har säkert många listat ut budskapet i detta blogg inlägg. Det handlar såklart om Johan O som fyllt 18 år! Kör för faa-an! :D Han skrev så här i ett pressmeddelande idag på xperteleven :

Pure Johan!

Att bli väckt klockan 00.00 på sin födelsedag av en något berusad Edvard är nog det bästa som hänt mig på länge! Fortfarande en aning borta av sömnen uppfattade jag inte allt som han sa, men "DU ÄR ARTON FÖR HELVETE!!!" fick mig att inse det. Jag är 18 för helvete!

Jag han knappt lägga på innan Tom, Hanna och Bobah frambringade det mäktigaste grattisvrålet jag någonsin varit med om någonsin varit med om! När jag sedan försökte sova var det med ett leende på läpparna, innan jag blev väckt av både André och Elin Hedin. Att bli väckt när man försöker sova kan vara irriterande, men det här gjorde absolut ingenting. Att ha kompisar som bryr sig om en är nog det bästa som finns.

Det jag försöker säga är att jag älskar er alla innerst inne. Dig också Beno, bara du lämnar mina öron ifred  Puss på er!

R.I.P Johan 16 år


Grattis mvh puresauna

En svårt besudlad dag har förgått. Varför den är besudlad ska jag inte gå närmare in på men den kan liknas med vinter OS 1940 som förövrigt var inställt på grund av kriget. Idag började jag, föga förvånande dagen med biologi. Åkesson bombarderade oss med klurigheter angående nervsystemet och avrundade lektionen med ett privat samtal med mig och Markus (vi har nämligen ett överlevnadsprojekt som projektarbete). Vi står inför en del utmaningar och det som kan tänkas bli den svåraste nöten att knäcka är vädret. Vädret lever sitt eget liv precis som Björns fantasier en bastusekts kväll, det går alltså bara att förutspå, aldrig säkerställa.

Om vi som planerat, lever våra fyra överlevnadsdagar i skogen i slutet av november är risken för snö mindre än i december och framåt. ”Men i november är det ju varmt” konstaterade Åkesson, dock med en smula ironi. Ordet varmt fanns inte riktigt med i min tankegång. Jag tänker mig snarare kyliga mornar där vi vaknar huttrande i en fuktig sovsäck klockan halv fyra när det fortfarande är mörkt och bönar för att solen ska gå upp. Precis som det kan vara på sommaren men nu med isbitar hängande från vår näsa och våra ögonbryn.

På fredag ska vi besluta när vi ska överleva, hur vi ska överleva och om vi ska överleva. Om det blir när det fortfarande är varmt i slutet av november, eller om vi ska göra det något senare (när permafrosten utbrett sig) står skrivet i stjärnorna. Vad som är säkert är att den oundvikliga kebabpizzan vid hemkomsten kommer att smaka sublimt gott.

I framtiden kan ni förvänta er en smärre intervju med allas vår favoritlärare Petter. Kanske delar han med sig av smakrika recept som kan förgylla vardagen. Kanske gör han det inte.

mvh