puresauna

Rainer Werner Fassbinder. Jag antar att det inte säger våra (7?) läsare någonting speciellt. Han är Tysk så mycket vet jag, han har väckt mitt film intresse till liv igen efter en något dyster höst då jag sjunkit mer och mer in i kommersiella amerikanska skit serier istället. Heroes säsong 3 är för övrigt bara skräp på alla sätt och vis. Manusförfattarna är livrädda för att folk ska tröttna på skiten så dom ser till att allas favoritkaraktärer överlever och får ungefär lika mycket tid i rutan. Vilket resulterar i att storyn rör sig framåt i samma tempo som en väldigt långsam sengångare.

Rainer Werner Fassbinder var det ja. Just det. Han känns onekligen väldigt intressant. Har nästan beställt hans Epos Berin Alexanderplatz men jag bävar över längden på 935 minuter....

Såg på Control igår och den handlade inte om Joy Division som jag trodde att den skulle. Fokus låg enbart på unge herr Curtis och hans liv. Den var överraskande bra. Regissören i fråga måste ha haft Ken Loach som film idol då det fanns lite sådan influenser i miljö och kamera teknik. Fokusen ligger helt och hållet på Ian och hans mentala kamp med sig själv vilket kanske inte intresserar alla. Tyckte dock att det var väldigt väldig bra gjort hela fimen faktiskt.

Imorgon börjar skolan igen vilket är sämst rent ut sagt har ingen lust alls vill bara sitta hemma och göra ingenting hellre. Det ger en härlig känsla av meningslöshet som sprider sig likt en löpeld igenom kroppen. Meningslöshets narkomani ska jag titulera min nya filosofi. Tänker köra lite Peter Singer stuk utöver det hela för att se vad som händer.

Ha det väl kamrater och vänner.

Var i Barcelona en sväng nyligen. Jag åkte dit med min yngre syster för att hälsa på min äldre syster som bor där just nu. Det var en milt sagt en mycket trevlig resa som kantades av kvinnor, sol, alkohol och den spanska maträtten tapas. Det var verkligen härligt att få komma dit och lägga sig på stranden i den stekande solen för att sedan ta ett dopp i det gungande havet. För att krydda detta inlägg med lite humor kan man säga att någon verkar ha tappat ett saltkar i havet, det var ju så salt…

Mindre trevliga saker med Barcelona är tunnelbanans lufttemperatur som är lika hög som en mindre bra uppvärmd bastu. Visst kan värme vara behagligt men med ett lager kläder på kroppen, den hektiska takten i tunnelbanan och varm luft utan syre blir det hela mer eller mindre outhärdligt. Resan som helhet fortskred ändå smärtfritt och jag kom oskadd hem till ett vackert höstligt Gotland.

Var och såg hockey ikväll med Ander. V-R förlorade med 2-1 efter straffar (och god hjälp av domaren). Ingen är perfekt men domare borde väl ändå förstå att de inte kan ta revansch på sin ruttenhet genom den totalitära makt de åtnjuter på isen. Jag måste tillägga att alla domare inte förhåller sig i den divisionen men mer än 80 % är ändå där. Skärpning för helvete. Kvällen avslutades i bastu med kall Fanta-bryggd hos Ander, underbart.  

Imorgon ska jag spela fotbollsmatch. Jag ska spela i ett lag som pressen tagit ut. Jag blev smickrad över att ha blivit uttagen och jag antar att det är för att de gillar mitt leende. Jag får bland annat spela med Vladimir Kapustin.

God kväll..

Höstlov måste va hösten självklara ljuspunkt. Då slipper man allt meningslöst som skola, skolmat och filosofi.
Lovet är en underbar tidpunkt att lyssna på lite god musik se en trevlig film eller kolla lite fotboll. Gå ut och se den något avskalade naturen i Sjonhem är mindre intressant än Klaséns navelludd.
På tal om fotboll så sa en av Manchester Uniteds bästa spelare igenom tiderna George Best en helt fantastisk liten sak.
" Mycket av pengarna spenderar jag på sprit, brudar och bilar resten slösade jag bort" Så svarade han på en fråga om vart alla hans pengar tagit vägen. Han dog förövrigt av alkolism i en alldeles för tidig död. Sen var han från Nordirland också vet ej om hanvar katolik eller protestant dock.
Den gode Best var kanske inte allt för mogen i sitt beteende utanför planen men på planen var det tydligen raka motsatsen. Geni på en plats dåre på en annan det gäller väl för de flesta antar jag. Ingen är perfekt förutom Thorsten Flink.

Vad pratade jag om innan hoppas inte det var den banala vardagen på den gotländska landsbygden. Ibland är den lika rolig som Klick på Aftonbladet. Om man känner sig lite små grinig så är det bara att gå in på Klick så blir du riktigt förbannad resten av dagen och glömmer dina tidigare bryderier. Om man går in och läser där så måste man vara 1 Lättare psykiskt störd ( Jag), 2 väldigt ointresserad av precis allting som kräver att man aktivera båda hjärnhalvorna.

Såg att dom ska visa filmen "Control" på Canal+. Den handlar om Ian Curtis som var frontfigur i bandet Joy Division. har inte sett den men har av Max Hammarstedt hör att den är ganska dålig. Hur fan lyckas man göra en dålig film om ett av de bästa banden någonsin? Samtidigt så kanske Max analys är felaktig då han helt fräckt framhäver Joy Divisions första Skiva "Unkown Pleasures" som deras bästa skiva. Jag anser skiva nummer två "Closer " vara tämligen överlägsen på alla sätt och vis. Men det tar samtidigt inte glorian av "Unknown Pleasures " på något viss.
Vi kan fortfarande samsas om att Stalker är världens bästa film hoppas jag?

Imorgon så väntar Onsdag, vet inte vad jag ska göra men borde verkligen ta mig i kragen och plugga mattematik helst i mer än en timme men känner jag ig själv rätt så blir det en ganska kort timme. Manchester United-Celtic ikväll det blir fint! Om nu inte Celtic är ouppfostrade nog att vinna. Då blir det horribelt. Den som lever får se.

Sedan starten på 1930-talet har företagskoncernen Disney stått för flertalet storfilmer som format generation efter generation. Dessa har pumpat in moral och etik på ett sätt som beskrivas som pedagogiskt för människor. Det har handlat om vänskap, kärlek samt skillnaden mellan rätt och fel. Något som framförallt barn har svårt med nu för tiden. Som väldigt unga individer såg vi Lejonkungen, barnsliga, försynta och lättpåverkade som barn är. Det Lejonkungen lärde oss var att livet inte alltid är en dans på rosor och att var och en måste hitta sin plats i livets cirkel. Med Lejonkungen visade Disney att de inte bara kunde göra bra film. De visade också vilken påverkan de hade på människor. Om man nämner filmer som Djungelboken, Robin Hood, Lady och Lufsen och Snövit och de sju dvärgarna väcks många minnen till liv.

Under 2000 talet har Disney i övergett sina ideal samtidigt som den kommersiella febern överhettat deras sinnen. Istället för att producera tecknade familjefilmer har man nu börjat med ytterst kommersiella tv-serier inte ger sina tittare något mer än en befängd syn på livet.

Samtidigt som Disneys senaste storfilm Camp Rock släpptes förlorade Disney sin värdighet i våra ögon. Camp Rock uppvisar ett maraton i omänskliga värderingar och bisarr kommersiell inflation. För att ytterliggare kommersialisera filmen tog de dessutom med det ofantligt populära tonårsbandet Jonas Brothers. Disneys 2000-tals historia blev där med en parodi av de tidigare decennierna. Sedan kanalen Disney Channel kom till Norden den 28 februari 2003 har det inte blivit bättre. Som en cancersvulst har den illasinnade ondskan spridit sig i Disney som en löpeld och det som en gång varit har gått förlorat. De har fullkomligt förlorat hjärta och hjärna för barnfilmer ter det sig idag. Faktum är att de gamla filmerna gav en insikt i många saker samtidigt som det framställdes med en gnutta humor. Ibland var filmerna också sorgliga, ja till och med ganska läskiga men det är så världen är. Dagens filmer är också läskiga och sorgliga, men på ett helt annat sätt. Ett sätt som är förkastligt, förargligt och avskyvärt.   

Vad vi behöver är inte filmer och serier som belyser det amerikanska livsidealet. Vi har fått tillräckligt av det de första åtta åren av det nya millenniet så att det räcker och blir över för de resterande 992 åren av millenniet. Vad vi behöver är den gamla genuina Disney-andan.

Den stora frågan är vart mentaliteten hos de vuxna finns? Det är redan nu dags att inse, att vi kommer att bli tvungna att städa upp efter deras felsteg. Då går vi med bestämda steg tillbaka mot lejonklippan. Vad Disneys nya mentalitet gör för de unga kan man fråga sig. Om Camp Rocks alla kläder, Jonas Brothers frisyrer och High School Musicals lustfyllda liv som popstjärnor har påverkat oss lika mycket som Simbas öde vid lejonklippan påverkat oss, så har vi stora problem.

Hur ska dagens barn kunna skilja på rätt och fel när nu deras referensgrupp blir lika vinklad och snedvriden som religiös propaganda? Barnen förs tidigt in i en ändlös tunnel där värderingarna endast kretsar runt hur mycket pengar man har, hur man ser ut och hur populär man är. Nu gäller det att vara ytterst försiktig, för snart finns Camp Rock i ditt barnbarns hjärna, mun, kläder, mat och filmsamling.

Jag och Markus kom till maskerad hos Sophie Säther vid niotiden. Sophie hade valt att klä ut sig till Danny i Grease. Hanna var en jättegullig rödbeta, Clara var isprinsessan i Narnia och Jennie var drak-anki. Markus var en solklar kopia av Lasse Kongo, riktigt snygg. Att han dagen innan berättat att han kört på något i mörkret och inte hittat offret för att sedan komma med ett mystiskt lösskägg är dock diffust. Jag själv lånade min fars kriminalvårdarkläder som jag förövrigt kommer att ha växt i lagom till min 60 års dag. Sedan var det flera andra som också hade klätt ut sig fint. Vidare vill jag hylla Tom och Boba som kom till maskeraden lite senare, det var välkommet. Nu har säkert många listat ut budskapet i detta blogg inlägg. Det handlar såklart om Johan O som fyllt 18 år! Kör för faa-an! :D Han skrev så här i ett pressmeddelande idag på xperteleven :

Pure Johan!

Att bli väckt klockan 00.00 på sin födelsedag av en något berusad Edvard är nog det bästa som hänt mig på länge! Fortfarande en aning borta av sömnen uppfattade jag inte allt som han sa, men "DU ÄR ARTON FÖR HELVETE!!!" fick mig att inse det. Jag är 18 för helvete!

Jag han knappt lägga på innan Tom, Hanna och Bobah frambringade det mäktigaste grattisvrålet jag någonsin varit med om någonsin varit med om! När jag sedan försökte sova var det med ett leende på läpparna, innan jag blev väckt av både André och Elin Hedin. Att bli väckt när man försöker sova kan vara irriterande, men det här gjorde absolut ingenting. Att ha kompisar som bryr sig om en är nog det bästa som finns.

Det jag försöker säga är att jag älskar er alla innerst inne. Dig också Beno, bara du lämnar mina öron ifred  Puss på er!

R.I.P Johan 16 år


Grattis mvh puresauna

En svårt besudlad dag har förgått. Varför den är besudlad ska jag inte gå närmare in på men den kan liknas med vinter OS 1940 som förövrigt var inställt på grund av kriget. Idag började jag, föga förvånande dagen med biologi. Åkesson bombarderade oss med klurigheter angående nervsystemet och avrundade lektionen med ett privat samtal med mig och Markus (vi har nämligen ett överlevnadsprojekt som projektarbete). Vi står inför en del utmaningar och det som kan tänkas bli den svåraste nöten att knäcka är vädret. Vädret lever sitt eget liv precis som Björns fantasier en bastusekts kväll, det går alltså bara att förutspå, aldrig säkerställa.

Om vi som planerat, lever våra fyra överlevnadsdagar i skogen i slutet av november är risken för snö mindre än i december och framåt. ”Men i november är det ju varmt” konstaterade Åkesson, dock med en smula ironi. Ordet varmt fanns inte riktigt med i min tankegång. Jag tänker mig snarare kyliga mornar där vi vaknar huttrande i en fuktig sovsäck klockan halv fyra när det fortfarande är mörkt och bönar för att solen ska gå upp. Precis som det kan vara på sommaren men nu med isbitar hängande från vår näsa och våra ögonbryn.

På fredag ska vi besluta när vi ska överleva, hur vi ska överleva och om vi ska överleva. Om det blir när det fortfarande är varmt i slutet av november, eller om vi ska göra det något senare (när permafrosten utbrett sig) står skrivet i stjärnorna. Vad som är säkert är att den oundvikliga kebabpizzan vid hemkomsten kommer att smaka sublimt gott.

I framtiden kan ni förvänta er en smärre intervju med allas vår favoritlärare Petter. Kanske delar han med sig av smakrika recept som kan förgylla vardagen. Kanske gör han det inte.

mvh

Dagens stora prövning var onekligen idrottslektionen. Benjamin McVeigh aka "The Scottish syndrome" höll i en gastkramande idrottslektion som realiserade en pojkdröm som jag inte känt till, för mig, nämligen UV-Rugby (Undervattensrugby för er som inte hänger med i förkortnigs samhället btw) ( bttw= By the way.)

Det första som hände var att "The Scottish syndrome" gav oss mössor som vi skulle placera på våra kranier. Hjälmarna ( mössorna) så ut som motorcykel mössor från "Indian Jones" filmer. Jag funderade en stund på om inte Alexander kunde vara en ond Nazist som jagade mig på en motorcykel medans jag som Indy kunde rida ifrån Alex på en häst eftersom i Indiana Jones filmer så kan motorcyklar inte vinna emot hästar alltså så går bara en motorcykel typ 50 kmt ( kilometer i timmen). Det var därför som man antagligen inte behövde bättre hjälmar än mössor. (detta förklarar fock inte ridhjälmarnas existens som fortsatt är ett mysterium för puresauna red. ( redaktionen).

På tal om Nazismen så sa "The Scottish syndrome" också att UV-Rugby uppkom i Tyskland. Jag har av tradition alltid varit ganska misstänksam emot Tyskland dels för andra världskriget och Hitler och allt det där otrevliga, samt det faktum att Bass-Hunter har nåt stora framgångar där. Det är bara äckligt. Undrar om Carola hade varit en hit i Vatikanstaten. Det hade hon garanterat varit med tanke på att hon skulle vara i princip ensam kvinna där. Med ett helt gäng kristus älskande sexuellt understimulerande katolska präster i 45 års åldern. Kan förstå varför hon inte har Rom med i sin "världsturne" i norrland.

Tillbaka till gympa lektionen "The Scottish syndrome" dirigerade lektionen mästerligt och det var väldigt roligt att brottas undervattnet om en liten plastboll. Samtidigt som måste det påpekas att simkunskaperna i klassen var förvånansvärt låga. Jag gillade lektionen mycket och efteråt så intogs en snabb måltid på en icke namngiven Hambergerrestaurang i Visby (dock ej McDonald’s).

Efter det så var det skolan som hägrade för mig Alex och "The Scottish syndrome". Det var väldigt roligt att sitta och arbeta med projektarbete i bibblan (Biblioteket). Vi jobbade inte så mycket om man nu ska undvika lögner. Hanna var där också, hon var storsint nog att "låna" ut sin Ipod till mig. Det var snällt. Den brukade dock jag och Alex väl på bussen vilket var en trevlig omväxling från ettornas otroligt högljudda sällskapsresor.

Ikväll så hägrar lite studier samt lite kvalitets tid med min dator. Det kommer att vara barnsligt och roligt.
Sen så måste jag bara hylla spelet Zatacka lite. Ska skriva ett helt inlägg om spelets briljans lite senare idag kanske om jag orkar.. samt berätta lite om de sex ordinarie spelarna och dess färger..

En liten Engelsman skrev en gång en bok som hette "konungens återkomst". Den boken är helt orelaterad till den kommande texten. 

Puresauna är tillbaka! Vi kommer återigen att delge våra tappra läsare nyheter som spökar i våran vardag samt våra tankar, känslor och intryck. Vi kommer även att bidra med några mindre recept etc..

Bloggandet fick ett väldigt abrupt slut för väldigt många månader sen. inspirationens bägare hade blivit lika tom som den mest uttorkade av bäckar. Men nu så har inspirationen smugit sig tillbaka samtidigt som vädret blivit ruskigare och ruskigare. Hoppas innerligt att det inte är något karaktärsdrag hos oss.

På tal om dåligt väder så spelade vi båda fotboll i helgen då det värsta vädret över Dalhem IP i mannaminne härjade över oss. Det var fruktansvärt kallt blåsigt och rengningt. Det optimala vädret för fotboll med andra ord. kan tänka mig att de cirka 7 personer i publiken inte bjöds på någon större underhållning. Det är nästan så att Camp Rock är en mer prisvärd underhållning ( även fast den är gratis, jag skulle verkligen vilja träffa personen som betalar för eländet).
Men matchen var som sagt bara nästan värre än det okända fenomenet "Camp Rock" snart i din lillasysters hjärna, mun, kläder, mat och filmsamling.

Disney har verkligen gått ner sig sugesivt under hela min barndom efter 8 års ålder. När jag var så liten eller ännu mindre egentligen typ 6 så var jag för första gången på Bio med min mamma. Vi såg på "Ringaren i Notre Dame" tecknad förstås. Jag har nog aldrig varit så skrämd som jag var då. Jag fattade inte vad puckelryggen hade gjort för fel som hjälpte den stackars oskyldiga lilla flickan. Senare så har en "vän" till mig ifrån ett land som inte är ett land berättat för mig att hon enbart straffas för att vara Zigenare. Det fattade jag inte heller. 

Annars så har dagen varit ganska fin för övrigt. Den var extra fin på internationella relationer, Eftersom min gamla fadersgestalt Petter gjorde ett bejublat gästspel. Han kom i perfekt tid var väl förberedd och hade en lektionsplanering som  var perfekt på minuten.

Vart Petter från tvåan tagit vägen vet jag inte men den nya Petter version 2.0 är betydligt bättre. Får väl kanske ge ris eller ros till Birgitta för det här. Beroende på situationens natur så att säga. 

Vi är tillbaka efter ett smärre uppehåll. Jag vet inte varför vi börjar skriva igen, antar att beror på många saker. Det är inte för att det är kul. Det är inte för att skriva okristliga texter om oväsentligheter, som björns dråpliga agentur, hans resident och för den delen inte heller hans uppsåt inom bastusekten. Det är mera av en sublim anledning som för oss hit – nämligen den gemensamma, unisona känslan av samhörighetens utanförskap. Låt oss säga som så här…

Bloggen kommer att vara som brev skrivna till en mycket nära vän där det inte finns någon tid för falskhet, förljugenhet eller något tomt prat.

This is real, this is us
We’re exactly where we’re supposed to be, now
Gonna let the light, shine on us
Now we've found, who we are
There's no way to hold it in
No more hiding who we want to be
This is us

 Vi ser fram emot en fortsättning med tillförsikt, inga större förhoppningar dock.